Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag hört. Men var förvissad att jag heldre offrade mitt lif, än
beredde honom en så gränslös sorg, som den, vissheten af —
att mamma älskar en annan, skulle innebära för honom.“ Elin
fattade Zelmas händer, tilläggande ttied ett nästan passionsfullt
uttryck: ,;mamma vet icke hväd en dylik visshet skulle kosta
honom, ty då skulle ni icke iså grymt leka med hans hjerta. Detta
trogna och redliga hjerta för hvilket svek och trolöshet äro
främmande.
Ah! när jag tänker derpå, skulle jag vilja gråta blod öfver
hvad jag hört och sétt. Hvarje blick ni skänkte Grefve Herman
förorsakade mig en rysning, ty jag mindes min fars ord: ’Jag skall
döda mig, sedan jag först dödat hennes älskare, och sålunda lemna
henne, som bedrog mig, att framsläpa sitt lif i samvetsqval.’44
Elin hade talat med ett sådant uttryck att Zelma ryste.
„Och nu, sedan ni vet att han aldrig skulle öfverlefva
vissheten att ni bedrog honom, har ni ännu lust att fortsätta denna
brottsliga kärlekshandel med grefven? Nej, ni kan det icke. Ni
kan icke vara nog grym, att till lön för all den kärlek min far
hyst för er, lemna honom intet annat öfrigt, än att med härad och
sjelfmord sluta sitt lif. Ni kan icke vilja sprida så mycket elände
omkring er. Ni, som beröfvat mig min faders hjerta, beröfva mig
icke äfven hans lif. Ack! jag vill gerna lefva glömd och förgäten;
blott han är lycklig; men jag skulle kunna hata och förbanna er,
om ni dref honom till förtviflan.44
Zelma gömde ansigtet i näsduken. Hon gret. Elin betrak^
tade henne en stund tigande, derefter gick hon frain till stjufmodren
och fattade hennes hand, men Zelma stötte bort Elin och reste
sig häftigt, sägande: *•
„Tro icke att du lyckats’1 röra mig med ditt oförskämda prat.
Nej, jag gråter af vrede, af raseri öfver att vara fjättrad vid en
man, den jag icke älskar, och hvilken gjort allt, för att göra mitt
lif till ett helfvete. Jag gråter öfver att du vågar så tilltala mig,
som du gör, och jag nästan hatar dig för den förödmjukelse jag
nu känner. Gå derföre, lemna mig, angif mig om du så vill, men
bespara mig din åsyn.44
„Jag går icke förr än ni svurit att icke fortsätta förbindelsen
med grefven, svarade Elin med fasthet.41
„Da lär du få qvarstanna här i evig tid, ty jag svär icke.44
„Akta er,“ sade Elin med dof röst och gick ett steg närmare;
men plötsligt förändrades hennes utseende och med ett uttryck af
smärta och förtviflan kastade hon sig till Zelmas fötter och sträckte
sina händer emot henne, med de orden:
„Af barmhertighet, af medlidande med er sjelf, svär; ty jag
känner inom mig en sådan känsla af hat emot er, att jag, ehuru
ett barn, skulle vara i stånd att heldre låta min far begråta er
sasom död, än att ni fortfarande skall bedraga honom — alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
