Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om en‘sorgsert; drömmande’sinnesstämning, Öfvér den höga, fria
pannan hade ett lätt moln af vemod kastat sin skugga, och man
läste i det ärliga, öppna ansigtet, att hans själ upptogs af
plågsamma tankar.
Ett lätt slag af én liten förtjusande hand, som föll på hans
skuldra, Räckte drömmaren, och kom honom att vända på hufvudet.
»Ah! är det du Stephana," sade han på engelska och fattade
handen, den han kysste^
„Hvad stod du och såg på, om jag får fråga? Hvart hade
dina tankar tagit vägen?" J
„Dit bort," svarade Jacobo och sträckte ut handen mot hafvet.
•’Till hemmet?"
„Hemmet!"’;Jacobo log sorgligt. »Stephana, hvar är mitt hem?
Nämn mig én plats på jorden, der jag icke är en fremling."
"j „HärljV,’*-, v
„Du misstager dig, äfven här ar jag fremmande, ty öfverallt
saknar jag, hvad andra äga, familjeband."
„Mép du saknar icke vänner, eller är Stephana icke mera
diri ’yah?" ’
’ „Något vida mer,; tY Stephana ;är en skapels^ af mig sjelf;
min själs frände." *
„Nå
”’”„Nå väl, ‘Stephana. När tankarna ilä ’dit bort’ och jag
genomgår mitt’ lif, min första ungdom o’ch kampen méd de
materiels behofven, min rastlösa sträfvan till andlig och moralisk
utveckling,’ obh ’öfVertänker alla de tusende, tusende hinder och
motgångar soni mött mig, då tvingas jag att tro på en medfödd otur;
ty min dsjelfkänsla säger mig,1 att dét! ické’varit egen oförmåga som
rést upp hindren, utan ’vidriga omständigheter."
::s->.vlcke det heller, min1 vän 1“ svarade Stephana allvarligt, „utan
din oöppnad och redliga karakter, hvilken förbjuder dig att handla
egennyttigt. Du har icke velat erhålla någon fördel, den din stränga
samvetsgrannhet förnekat dig att éftersträfva. Det ar en bedröflig
sanning, men likväl en.,isanning, att det icke alltid äro de goda
och strängt hederliga menniskorna som göra lycka, utan vanligtvis
de,som ega förmågan att uppoffra andra för egen fördel. Men Jacobo,
hvartill dessa tankar? Du och jag äro tvenne fremlingar på jorden,
utan några andra slägtingar än hvarandra, och utan något egentligt
hem; just derföre passa vi för hvarandra, såsom tvenne varelser,
hvilka jéfva för att gagna. Jag är omätligt rik. Du eger
visserligen endast‘én obetydlig förmögenhet, men.defjemte en vidt
omfattande intelligens. Du hjelper mig att rätt använda min rikedom,
till andras nytta och min egen njutning. Du arbetar, jag deremot
har endast den usla rolen att ge ut pengar. Det du eger är ett
foster af ditt arbete; det jag ger är frukten af andras. Du är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
