Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En frestelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minstone få ge och ta ett minnesmärke, ett
brännmärke med hett och fräsande järn i röda köttet..
Ve dem som veta att det sista mötet är det sista.
Det var hans tåg som gick först. Tidigt nästa
morgon följde jag honom till stationen. Via Madrid
skulle han hem till sina livbojar och krymplingar
och så skulle vi aldrig träffas mer.
— Jo, sade han, vi träffas i himlen, och så kysste
han mig många gånger till farväl.
Därpå gick han upp i tåget och jag stod
nedanför och försökte se så glad ut jag kunde åt denna
möjlighet. Vad han såg i mitt ansikte vet jag inte,
men plötsligt, då tåget redan börjat gå, böjde han
sig ut och frågade något. Jag fattade att han
frågade om han i alla fall fick träffa mig en gång
till på jorden, men var och när? Det hörde jag inte.
Var det torsdag han sa eller Toledo eller Escorial?
— Ja, ja, ropade jag, men var?
Han ropade något tillbaka, men jag vet inte vad
det var. Så mycket visste jag att himlen var inte
nog för honom i alla fall och udden av vårt avsked
stack honom så hårt att han försökte bryta den.
Men han var försvunnen nu. Hans fråga fick
hänga i luften utan svar.
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
