- Project Runeberg -  Mannens släktliv i normalt och sjukligt tillstånd /
35

(1905) Author: Erik Wilhelm Wretlind - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Utvecklingen till manbarhet, ynglingaåldern.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

karl», som lockar ynglingen in i dessa lag, där så ofta
samvetslösa, till åren äldre kamrater söka göra sig den unga vännen
till godo. Detta sker desto lättare, som denne ännu ser hela
lifvet i rosenrödt. Ja, »själfva lasterna kläda sig i ljus och
gömma sina furie-ansikten bakom änglamasker».

»Den oskuldens mäktiga kraft, som hos kvinnan gifver
karakter åt könsmognadens tid, är hos mannen under denna
period otydlig och svag; den är icke, såsom hos henne, en skänk
af naturen utan måste genom uppfostran framkallas. Den
uppfostran åter, som förmår detta, är den, som utgår från
familjelifvet och således har sitt ursprung i den förädlingskraft,
hvarmed kvinnan genomtränger och bestämmer detta. Det är denna
kraft, som genom den moderliga kärleken, den systerliga
vänskapen och någon gång genom en älskarinnas ännu mäktigare
inflytelse förmår gifva åt ynglingen den emot naturdriftens
öfvermakt skyddande jungfruliga ädelhet, hvilken han, öfverlämnad
åt sig själf, måste sakna. Det är af vikt att vid uppfostran
behjärta detta och att inse skadligheten af att genom
uppfostringsanstalter isolera ynglingen från familje-relationernas omedelbara
inflytelse och det korrektiv, som dessa innehålla mot en af hans
vådligaste förvillelser. Det är ett kändt sakförhållande, att, då
ynglingar sammanhållas uti från familjelifvet strängt afsöndrade
inrättningar, naturdriften genom kamratskapet stegras till en vild
och förnedrande öfverdrift» (Hvasser).

Man lägger i jungfruåldern särskild vikt vid att skydda
flickan genom ett godt hem. Detta behöfves ännu mera för
ynglingen än för flickan.
Om föräldrar och uppfostrare insåge detta,
skulle icke så många unga män duka under för frestelsernas
stormar. Sedan gossen är »konfirmerad», anses han mogen att
»kastas ut i världen» och stå på egna fötter, åtminstone i
moralisk, om än icke i ekonomisk ansvarighet. Han kan dock det
förra mindre än det senare. Äfven om
konfirmationsundervisningen alltid vore den bästa, äfven om ynglingarne hade eller
därvid vunne den aktning för kyrka och religion, som denna
undervisning afser, kommer dock denna undervisning — enligt
vårt förmenande — vanligen ett eller två år för tidigt. Den
14- eller 15-åriga gossen är i regel icke mogen för att
själfständigt bedöma och taga emot religionens sanning och hjälp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 4 00:03:09 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/manslakt/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free