Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Det gifta ståndet. - 2. Äktenskapets dietetik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de af sina hustrur icke kräfde mera i arbete, i själfförsakelse, i
förtroende, i saktmod och tålamod, i hängifvenhet o. s. v. än
af sig själfva, så skulle säkert för flertalet äktenskapet blifva
lyckligt, försåvidt det är begynt under de ofvan angifna rätta
förutsättningarna.
Men huru ofta felar icke mannen i grannlagenhet, aktning
och förtroende till sin hustru, hvarigenom hon esomoftast redan
i äktenskapets begynnelse finner sig gäckad i sina förväntningar
och frestas att med missaktning se den man, hvilken hon dock
så gärna ville sätta högt, mycket högt. Ofta nog ligger orsaken
till mannens felgrepp dock mera i obetänksamhet och
okunnighet om en kysk och ofördärfvad kvinnas natur och rättmätiga
anspråk än i afsiktligt begär att såra och kränka. Sällan träder
mannen in i äkta ståndet såsom en ungersven, oerfaren i
könslifvets hemligheter, medan däremot detta väl oftast (såsom vi
hoppas) är fallet med ungmön. En följd häraf är, att mannen,
som kanske haft alltför intima bekantskaper med kvinnor af
dålig beskaffenhet, ej kan förstå de känslor af blygsamhet och
bryderi, med hvilka den unga makan träder i sin äkta säng och
blottar sig för en man. Den nygifta mannen bör därföre låta
en finkänslig hustru osedd kläda af sig och gå till sängs. Själf
bör han kläda af sig i ett annat rum. Ej heller är det alltid
nyttigt — ännu mindre nödvändigt — att mannen genast uti
äktenskapet tager alla sina rättigheter uti anspråk. Ofta kunna
makarna behöfva därförinnan mera vänja sig vid hvarandra. Icke
heller bör mannen af hustrun kräfva, att hon inför honom blottar
sig mera än nödigt är. Detta är för vissa finkänsliga kvinnor
svårare än något annat. Och anspråk därpå af mannen
nedsätter då denne i hustruns ögon.
Det äktenskapliga umgänget bör ske på naturligt sätt utan
några konstgrepp för att raffinera njutningen, såsom det plägar
förekomma i skökohus. Sättet angifves tillfylles af det riktiga
namnet äktenskaplig »omfamning». Andra lägen och ställningar
äro onaturliga och äfven ohygieniska, såsom vanligen mera
ansträngande för denna akt, som i och för sig medför mycken
utmattning för mannen.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>