Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
siktsfärg var så blek. Då yppade mannen att han hade
en svår sjukdom. Strax sade konungen till sin egen
läkare, att han skulle söka att bota denne man. ’Och’,
sade han, ’spara därvid inga omsorger. Ty denne är
min tappraste och bäste krigare.’ Genom läkarens
omvårdnad blev också mannen fri från sin sjukdom.
Men någon tid därefter varsnade Xerxes under en strid,
att denne man ingalunda kämpade med samma mod
som förut. Konungen förundrade sig häröver och spor-
de honom om orsaken. Då sade mannen: ’Förr, o
konung, hade jag så svåra plågor, att det ofta tycktes
mig bättre att dö än att leva. Men nu, då jag är frisk,
vill jag gärna bevara mitt liv och är därför mera varsam
i striden.’»
»Det må vara», genmälde Messala, »att de flesta av
barbarerna föra ett eländigt liv, men vad beträffar
deras befälhavare, så tyckes det mig som om de ej skulle
vara helt utestängda från livets glädje. När jag näm-
ligen tänker på de två hundra hängbårarna . . .»
Nu hördes Antonii stämma över alla de andras.
Han var upphettad av vinet och log och talade högljutt.
»Det veta vi redan,» ropade han till Octavianus, »det
veta vi att du gärna lustvandrar och att du menar detta
är gott för din sundhet. Och i sanning, var icke detta
förträffligt för din sundhet, när vi voro vid Philippi!»
Och Antonius skakade av skratt. Men i hela salen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
