Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
Och var icke till och med belöning utlovad därför?
Men efter en stund såg jag soldaterna komma ut igen
och förstod av deras mulna uppsyn, att de icke kunnat
döda honom. När sedan en av Antonii tjänare kom
ut, sporde jag honom: Säg mig, huru blev Lucius räd-
dad? Då berättade tjänaren: ’Julia, Antonii moder,
som är syster till Lucius, trädde emot soldaterna och
sade: ”Om I viljen döda min broder, så måsten I först
döda mig, eder imperators moder. Ty icke annat än
över min kropp skolen I här tränga fram.” Då veko
soldaterna tillbaka.’»
Fuffius, bagaren, sade:
»I sanning, aldrig har väl ett skändligare fördrag
blivit slutet, än det, som triumvirerna besvuro å den
där ön vid Bononia, då var och en av dem offrade
någon av sina fränder eller vänner åt de andras hat
eller girighet.»
Nu sade en gammal barberare vid namn Hirtudo:
»Det är sant, att det då var svåra dagar i Rom;
dock gällde detta mest dem, som ägde något, men jag
minns väl den gången, då man funnit på att kräva en
lag om att ingen på ett helt år skulle behöva betala
någon hyra för sin bostad. Det voro vi småfolk gärna
med om, ty där rådde mycken nöd i staden det året,
och då vi fingo till anförare Dolabella, som var en fin
och vältalig man, så tyckte vi oss äga gott hopp. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
