Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rop var han genast sig lik igen och förstod
ögonblickligen situationen.
»Den heter duga, eller hur?» skrattade han tillbaka.
»Jag visste inte att jag pratade högt.»
»Snart sjunger ni nog också», var poliskonstapelns
diagnos.
»Nej, det gör jag inte. Ge mig en tändsticka, så
tar jag nästa spårvagn hem.»
Han tände sin cigarrett, sade god natt och gick vidare.
»Bylingen trodde ta mig fan att jag var full», sade han
för sig själv. Så log han och tilläde: »Det var jag
nog också. Men inte kunde han ana att det var en
kvinnas ansikte som...»
Han hoppade upp i en Telegraph-Avenue-vagn
som gick till Berkeley. Den var fullsatt med unga
män som sjöngo visor och hurrade gång på gång.
Han granskade dem nyfiket. Det var studenter. De
gingo vid samma universitet som hon, voro socialt i
samma klass som hon, kunde bli bekanta med henne,
se henne varje dag om de ville. Han undrade över
att de inte ville, att de hade varit ute och roat sig i
stället för att vara tillsammans med henne, sitta
omkring henne i dyrkan och tillbedjan. Hans tankar
vandrade vidare. Han lade märke till en med smala,
sneda ögon och hängande läpp. Det måste vara
en elak en, var han på det klara med. Ombord skulle
han vara en snoker, en gnällspån, en skvallerbytta.
Han, Martin Eden, var bättre karl än den där. Den
tanken gjorde honom glad. Han tyckte den förde
honom närmare Henne. Han började jämföra sig
själv med studenterna. Han var medveten om sin
kropps muskulösa mekanism och kände sig viss om att
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
