Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäller ju mitt hjärta, allt vad jag är. Varför försöker
du inte komma in i en tidning och bli reporter,
åtminstone tills vidare?»
»Därför att det skulle förstöra min stil», svarade han
lågt och entonigt. »Du har ingen aning om hur jag
arbetat för att fullkomna den. Jag har inte tänkt på
att sälja dessa ’Kärleksdikter’, för att nu tala om dem.
De ha givit mig skapandets glädje, och den i och för
sig har varit mig belöning nog.»
Martin visste inte att Ruth kände sig alldeles
oförstående gent emot denna skaparglädje. Hos henne
fanns egentligen ingenting eget, intet personligt;
hennes kultur var endast ett omtuggande av vad andra
tuggat på förut.
»Tror du inte den där redaktören var i sin goda
rätt, när han gjorde sina ändringar i din ’Havslyrik’?»
frågade hon. »Kom ihåg att en redaktör måste ha
en viss talang, annars hade han aldrig kunnat bli
redaktör.»
»Ja visst, där ha vi auktoritetstron igen», svarade
han och blev häftig som det gärna hände då det var
fråga om dessa redaktörer. »Det som är, det är inte
endast rätt, utan det bästa möjliga. Att en sak
existerar är tillräckligt bevis för dess lämplighet att
existera — det är genomsnittsmänniskornas orubbliga
tro, inte bara i detta fall, utan också i alla andra.
Det är okunnigheten naturligtvis som kommer dem
att tro på sådant strunt, okunnigheten som är
ingenting mer och ingenting mindre än den hönshjärnornas
andliga process, som beskrivits av Weininger. De
tänka att de tänka, och dessa tanklösa varelser äro
domare över de få som verkligen tänka.»
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
