Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon skakade på huvudet.
»Ingen tror på mig, Gertrude, annat än jag själv.»
Hans röst lät häftigt upprorisk. »Jag har redan gjort
en del godt arbete, och förr eller senare får jag nog sälja
det.»
»Hur vet du att det är godt?»
»Därför att. . .» Vad tjänade det till att resonera
med henne! »Därför att det är bättre än nittionio
procent av det som tryckes i tidskrifterna.»
»Om du ville ta ditt förnuft till fånga ändå!» svarade
hon bekymrat, »och . . . och komma och äta middag
hos oss i morgon.»
När Martin hjälpt henne upp i spårvagnen,
skyndade han till postkontoret och köpte för tre dollars
frimärken, och när han senare på dagen begav sig till
det Morseska hemmet sutto dessa frimärken på en hel
packe manuskript som han bar under armen.
Det skulle bli en betydelsefull afton för Martin,
ty efter middagen träffade han Russ Brissenden. Hur
han råkade vara där, vems vän han kunde vara eller
hur bekantskapen uppstått, visste inte Martin, och
han brydde sig heller inte om att fråga Ruth.
Brissenden gjorde på Martin intryck av att vara blodfattig
och ytlig och han ägnade honom knappast en tanke.
En timme senare fann han honom vara en riktig tölp,
som gick från det ena rummet till det andra, stirrade
på tavlorna eller hängde näsan över de böcker han tog
från borden eller hyllorna. Fastän främmande, gick
han slutligen bort för sig själv och satte sig i en
gungstol och fördjupade sig i läsningen av en tunn bok
som han tog upp ur fickan. Medan han läste, lät han
fingrarna smekande fara genom håret. Martin såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
