Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till överrocken på en stol bredvid, med fickorna,
svällande av en massa böcker. Brissendens ansikte och
långa, smala händer voro mycket solbrända, något
som Martin grubblade över. Det var tydligt att
Brissenden inte var någon friluftsmänniska. Hur hade
han då kunnat bli så där stekt av solen? Det låg
bestämt någonting sjukligt i denna solbränna, blev
resultatet av Martins funderingar, och han återvände
till studiet av hans ansikte med de framskjutande
kindkotorna och den finaste örnnäsa Martin
någonsin sett. Hans ögon voro varken stora eller små och
av en obeskrivlig brun färgnyans. Men det brann eld i
dem eller, rättare sagt, elden låg bakom dem och lurade
och detta gav dem ett tvåfaldigt, egendomligt
motsägande uttryck. På samma gång de voro trotsiga,
okuvliga och hårda, väckte de också medlidande, och Martin
tyckte det var synd om honom, han visste inte varför.
»Å, jag är lungsiktig», sade Brissenden något senare,
sedan han talat om att han kom från Arizona. »Jag
har levat därnere ett par år för klimatets skull.»
»Och ni är inte rädd för ombytet här uppe?»
»Rädd?»
Upprepningen gjordes icke med någon särskild
understrykning, men Martin såg i det asketiska ansiktet
liksom ett tillkännagivande att det inte fruktade
någonting. Ögonen krympte ihop, tills de voro
örnlika, och Martin nästan höll andan, när han nu också
såg örnnäbben med dess stora näsvingar, trotsiga och
utmanande. Han satt i beundran och nästan
omedvetet reciterade han högt:
’Men under ödets hårda slag
mitt huvud blöder, men ej böjes!’
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
