Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Masskultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För sannskyldigt andligt skapande kräfves ett
visst andrum undan den gröfsta kampen för
själfbevarelsen. Denna kamp föres ju med naturen, och
andrummet betyder ett visst herravälde öfver denna,
ett minimum af civilisation, hvars streck dock är
mycket olika under olika tider.
Vår tids vetenskap och teknik innebära en så
väldig seger öfver naturen, att denna senare snart
borde känna sig alldeles krossad. Men det är en
egendomlig sak med den andliga frigörelse, med den
ledighet för äkta kulturarbete, som borde följa med
denna seger. Af dem förspörja vi i sanning ytterst
litet.
Vår civilisation har i vid utsträckning fått
bukt med naturen — väl icke så mycket rent
teoretiskt som praktiskt-tekniskt. Men vi bli ändå inte
lediga för kulturgärningar af äkta slag, därför
att själfva civilisationen i detta sitt höjdläge
afföder nya svårigheter, som centralt hota just vår
frihet, vår sundhet och vår lycka och hvilka det
därför gäller att på det skarpaste mota. Den
omedelbara naturen bereder oss alldeles icke längre de
största svårigheterna. Det gör i stället
civilisationen själf, då den skapar liksom en ny natur,
hvilken lägger sig kring oss som en tvångströja.
I kampen mot denna artificiella natur uppsugas
nästan alla våra krafter, äfven de som skulle vara
frigjorda. Det blir sålunda knappast något
kraftöfverskott af — kulturen till godo.
Hela den moderna kulturen bär prägeln långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
