Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Masskultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som inte är mindre utan mera verklig iden mån vi
icke erkänna dess tillvaro. Vår kulturs civilisation
har vuxit vida öfver frigörelsens mått, den har
nästan vuxit människan öfver hufvudet, blifvit en makt
för sig med egna immanenta lagar, en makt, som
vänder sig om mot människan och rycker henne med
sig, dit hon inte vill. Den har blifvit en lavin, som
när sig själf och drar allt, som möter, med sig. Den
låter oss fastna i medlen, som bli sitt eget ändamål.
Jag tror ej, att deras antal ökas, som tycka sig lefva
för att äta. Men jag undrar storligen, om icke de
dagligen bli allt flera, som alldeles icke finna det
meningslöst att vara till för att få åka automobil.
Min ståndpunkt i vår fråga kan vinna ökad
belysning, om vi vända oss till ett alldeles speciellt
betecknande förhållande, nämligen
nutidsmänniskans till sitt arbete, icke längre alltså till de
tillstånd, som framgått ur arbetet. Vi sade
nutidsmänniskan. Vi anse oss ha rätt till att såsom typisk
representant för denna kategori uttaga
fabriksarbetaren, ett människoslag så utmärkande för vår tid,
att man knappast förr sett något motstycke. Men
då vi särskildt framhålla fabriksarbetarens
förhållande till sitt arbete, böra vi vara medvetna om att
vi måla en bild, som mer eller mindre täcker sig med
alla moderna kulturarbetares ställning, äfven
själsarbetarnes, om också skillnaden kan synas mycket
stor. Det är dock bara grad — icke artskillnad.
Överallt bär nämligen det moderna arbetet en
ständigt mera påtaglig prägel af kvalitetslöshet eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
