Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Masskultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer till kritan, så märka och känna vi oss alla
stà — icke inför idel döda empiriska nödvändigheter
utan framför allt inför empiriska möjligheter, som
vår kraft till viss grad rår med att vrida och vända
i olika riktningar, inför empiriska tendenser, som
vi kunna slå ned och öfvervinna eller också ansluta
oss till och fortbilda. Vi veta, att vi kunna arbeta
upp oss ur djup och elände — visserligen alltid
med anknytning till naturen men dock öfver
henne. Vi veta, att naturen ligger där såsom en
död massa med sitt dunkel, sin motsträfvighet och
sin dragning. Dess mekanik kunna vi icke
upphäfva, men vi kunna begagna oss af den i de riktningar
vi själfva vilja. Arbetet är ingalunda i första
rummet natur, utan makt öfver naturen, makt att kämpa
med det föreliggande faktum, böja det, höja det.
Vi tro icke som förr på möjligheten att så att
säga hoppa öfver naturen, lämnande henne ur
räkningen. För att tro sådant ha vi allt för riklig
erfarenhet om de bakläxor, som gifvits all sådan
bekvämlighet, hvilken försummar att fixera säkra
utgångspunkter i det gifna. Och dessa ligga ju
öfverallt i naturen, som så till vida är ofrånkomlig
och omedgörlig. Men likafullt söker den utbildade
moderna tanken icke den sanna verkligheten, med
ett ord sanningen i naturen utan i
kulturen och arbetet. Härmed predikar den en härlig
frihetslära, ty utan väsentlig frihet från och öfver
naturen är arbetet ett nonsens. Till sitt innersta
väsen betyder det moderna, öfver all synbar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
