Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Masskultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i vår tid sammanhänger på det närmaste med själfva
stegringen af vårt förnuftsbehof, liksom just det
rent mänskliga i vår kultur låter dess själlösa
mekanik särskildt framträda. Än en gång: det är icke
förfall och urartning i någon absolut mening, icke
låghet och oandlighet i genomsnitt vi ha att lägga
den moderna kulturen till last. Den förtjänar
otvifvelaktigt i rikt mått namnet masskultur. Dock
måste den å andra sidan med icke mindre rätt kallas
själskultur. Men massa och själ falla här isär, stå
emot hvarandra och bekämpa hvarandra. Därför
ter sig massan själlös och känner sig själen tom.
Därför stå vi i vår oerhörda splittring — inom
oss och mellan oss — så långt från allt hvad som
kan kallas lycka och jämvikt och äro just i detta
afseende uppenbart underlägsna. Därför tror jag
mig för min del kunna förstå och förlåta, som det
heter, nästan alla rörelser och riktningar i tiden.
Blott inför torgskränet om kulturmänniskans
faktiska lycka stannar jag alldeles oförstående. Väl
inser jag det stolta och ojämförliga i den höjd vårt
medvetande, vår känslighet och vår arbetsduglighet
sträfva att mer och mer uppnå, och betecknar det
utan all tvekan såsom en förnedring att söka lycka
eller ens lindring med uppgifvande af denna sträfvan
och genom krypande tillbaka inom ofinhetens,
okunnighetens och viljelöshetens gamla skyddande
hylsor. Men därför begår jag icke förfalskningen
att utgifva strid för frid, strid för redan vunnen
seger. Ingenting är den moderna anden ovärdigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
