Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
det är något, som äfven tillkommer djuren, och hvari
det specifikt menskliga således ännu icke är
påträf-fadt, men om naturen är till för att menniskan skall
kunna vara till, så är det derföre att hon skall vara
till just såsom menniska och åstadkomma det högsta,
som af en menniska kan åstadkommas. Saken är
således allvarsammare, än att hon skulle kunna afvisas
med en påminnelse om det enfaldiga i det, att
naturen skulle göra något till gunstlingars förmån och
till deras nöje. Naturen har inga gunstlingar: hvad
hon gör, det gör hon med blind nödvändighet; men
just derföre är hon tvungen att tjena den högre
nödvändighet, hvilken icke är blind utan fri och
medveten.
Och ville man nu tala om det slöseri, hvartill
naturens högste styresman ville göra sig skyldig, om
han, för att bereda menniskan en möjlighet att
såsom menniska vara till, jemte henne skulle förverkliga
en natur, hvilken både i afseende på rum och tid,
kraft och materia, är gränslös; så svara vi derpå
följande. Verkligheten äger, såsom vi förut visat, inga
språng och inga tomrum. Det högre förutsätter det
lägre. Menniskan kan icke i naturen inträda, om det
icke finnes någon natur att inträda i. Finnes der
natur, så måste det finnas rum och tid, kraft och
materia. Men det ligger i rummets och tidens,
kraftens och materiens begrepp att vara gränslösa. Skall
det finnas rum och tid, så måste de finnas såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
