Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
så, att lifsyttringar ur dem framgå, och försåvidt detta
är händelsen, kalla vi de krafterna lifskrafter. Äro
nu lifsyttringarne sådana, att de — f. ex. i en
mensklig organism —’ sammanstämma till ett enda helt, så
att vi säga dem vara yttringar af ett lif och icke af
två eller flera: så antaga vi rimligtvis, att denna
enhet i lifsyttringarne icke är en slump utan är en
nödvändighet, och att den vore fullkomligt oförklarlig,
om det icke funnes en enhet äfven der, hvarifrån
lifsyttringarne såsom ur sin källa framgå. Ty allt
förverkligande måste framgå ur någon kraft, och om nu
en varelses förverkligande till en lefvande organism
någonstädes inträder, så måste kraft vara grunden
äfven till detta: och om det förverkligandet innebär,
att flera krafter sammanstämma till ett helt och icke
till en sammanhangslös massa, samt till ett lefvande
helt och icke till ett dödt system; så anse vi äfven
detta i enlighet med allt menskligt förstånd vara en
gifven verklighet, som också måste hafva sin grund
deri, att kraft varit verksam. Denna så verksamma
kraft anse vi vara en enda och ej blott en summa
af krafter. Så länge vi blott hafva en summa af
krafter, som verka tillsammans på ett harmoniskt och
organiskt sätt, är den verkligheten, att de så verka,
ett faktum, som i sin ordning behöfver förklaras och
icke kan förklaras ur dem sjelfva såsom en summa.
Endast en enhet kan sätta eller frambringa en enhet,
och endast en enhet, som sjelf är kraft, kan vara den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
