Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Fjerde budet - 13. Om Barn - 63. De otacksamma barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BARN,
73
hålla honom, redan i lifstiden lemnade dem allt hvad
han egde. Då han en tid varit hos äldste sonen,
tröttnade denne på honom och sade : "Fader! i natt har min
hustru skänkt mig en son, och just der, hvarest er
länstol har sin plats, måste hans vagga stå. Vill ni icke
flytta till min bror, hvars stuga är rymligare?" Då
gubben tillbragt någon tid hos den andre sonen,
ledsnade äfven denne på honom och sade: "Fader! ni tycker
om då det är varmt i rummet, och jag får deraf ondt
i hufvudet; ni skall flytta till min bror, bagaren, som
bättre fördrager värme." Fadren gjorde så, men blef
efter någon tid äfven bagaren till besvär, så att det
hette: "Fader! hos mig är beständigt spring ut och
in, och ni får icke i ro sofva er middagslur; ni vore
bättre hos syster Katrina, som bor utanför stadsporten;
der är mera lugnt och stilla." Den gamle, som väl
märkte hvad klockan var slagen, sade för sig sjelf:
"Välan! jag vill göra som han säger; qvinnohjertat är
vanligtvis vekare." Men då han en tid varit hos denna
sin dotter, kände hon sig äfven besvärad och sade en
dag det hon var i dödsångest hvar gång fadren, för
att komma i kyrkan eller annorstädes, måste gå utför
den branta trappan. Hos syster Elisabeth behöfde
han icke gå i någon trappa, emedan hon sjelf
begagnade vindskammaren. För husfredens skull låtsade
den gamle vara af samma tanke och begaf sig till sin
andra dotter: men efter någon tid lät hon honom
förstå, att hennes bostad, hvilken låg så nära vattnet,
icke vår tjenlig för den som hade gikt; den yngre
systern, som var gift med dödgräfvare!! vid Johannes’
kyrkogård, hade deremot mycket torra och sunda rum.
Den gamle trodde verkligen, att hon kunde hafva rätt,
och flyttade till dottren Lena. Då han en kort tid
bott derstädes, berättade hennes lilla dotter en dag
för morfadren, det hon hört modern säga till sin
syster Elisabeth, att för honom fanns ingen tjenligare
kammare, än en sådan, som hennes man tillagar der
ute på kyrkogården. Vid detta tal brast morfadrens
hjerta; han sjönk tillbaka i länstolen och uppgaf anden.
Johannes’ kyrkogård, hvilken nu för den gamle öppnade
Mau, Läsebok. 4;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
