Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Fjerde budet - 16. Tjenstefolk - 78. Lovisa Scheppler - 79. Den tålmodige apotekaregossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T.TENSTEFOLK.
93
alltjemt få qvarstanna hos barnen efter den älskade
hnsbonden, hvartill de naturligtvis med stor glädje
gåfvo sitt samtycke.
70. I »ön tålmodige apotekaregossen.
1 Pet. "2, 18. I tjenare, varer edra herrar underdåniga,
med all fruktan; icke allenast de goda och
saktmodiga, utan ock de genvördiga.
En gosse, på hvilken under beredeisen till hans
första nattvardsgång, Evangelii sanningar gjort djupt
intryck, kom i lära hos en apotekare. Denne var en
dålig menniska, hvilken vid minsta förseelse
behandlade gossen mycket hårdt. I sin nöd anropade det
stackars barnet sin himmelske Fader om tålamod samt
bad, att hans stränge herres hjerta måtte blifva
mildare och mera öppet för sanningen. Gud styrkte
honom verkeligen så, att om apotekaren varit ännu
svårare, skulle han likväl uthärdat sin lärotid. En gång
hade han begått ett fel, hvarför han i all ödmjukhet
bad om tillgift. Det oaktadt blef hans herre så
förtörnad, att han obarmhertigt misshandlade honom;
det arma barnet sökte icke blott att i allt uppföra
sig stilla och undfallande, utan äfven att vid hvarje
tillfälle visa sin herre kärlek och undergifvenhet.
Omsider öfvervanns apotekarens hårdhet. Han föll
gossen en dag om halsen och sade: "Du måste hafva
en stark tro, hvilken kan lära dig att så tåligt
fördraga all orätt, jag gjort dig. Sådant vore mig icke
möjligt. Jag är i sanning mycket sämre än du; men
min dagliga bön till Gud skall vara, att jag måtte
blifva lik dig. Bed äfven du, att min bön må höras!"
Detta gjorde den fromme gossen ärligt och uppriktigt,
och Gud lyssnade till hans varma åkallan, så att hans
herre med’tiden blef den bästa och vänligaste menniska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
