Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 40. Oärlighet och Bedrägeri - 191. Drömmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OÄRLIGHET OCH BEDRÄGERI.
265
181. Drömmen.
Es. 1, 18. Kommer då, och låter oss gå med hvarannan
till rätta, säger Herren. Om edra synder än vore
såsom skarlakan, skola de dock varda snöhvita, och
om de än vore blodröda, så skola de dock varda
såsom en ull.
En samvetslös godsegare lånade af en jude 10,000
rdr, hvilka med laglig ränta inom år och dag skulle
återbetalas. Då tiden var förliden, infann sig
långif-varen för att uppbära sin fordran. Godsegaren låtsade,
som om han icke vetat af någon skuld, och yttrade
endast sin förundran öfver mannens oförskämdhet.
Denne ansåg i början egendomsherrns uppförande
endast för ett skämt, men märkte under samtalets gång,
det han verkligen hade att göra med en utlärd
bedragare. Han gjorde honom alla möjliga föreställningar,
och när de voro fruktlösa, erbjöd han .sig att låta
kapitalet ännu ett år qvarstå, allenast han tinge ut den
upplupna räntan; men äfven detta var förgäfves; den
oärlige mannen öfverhopade honom under ett hånfullt
småleende med bittert ovett. Öfvertygad, att intet
annat återstod än att börja rättegång, aflägsnade sig
den bekymrade fordringsegaren. Nu skulle skuldsedeln
företes, men till egarens stora ledsnad hade densamma
gått förlorad eller blifvit undanlagd, så att han, fastän
han genomletade alla sina papper, icke var i stånd att
få reda på den. Egendomsherrn skulle derför genom
edgång befria sig från fordringsanspråket. Med hemsk
dristighet framträdde bofven för att svärja, under det
att juden ryste vid tanken på den illgerning, denne
var färdig att begå. De betydelsefulla orden: "Jag
svär vid Gud och Hans heliga Evangelium" voro redan
utsagda, då juden ropade: "Stanna! ni skall icke svärja!
jag afstår från min fordran." Domrarna kunde af
förundran icke framföra ett ord, och då de efter några
Man, Läsebok. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
