Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 43. Girighet - 205. Den girige köpmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIRIGHET.
295
En kulen Novemberafton, då han som vanligt med
en lykta i handen vandrade utaf till värdshuset, föll det
honom in, att han ännu hade några dukater, som borde
läggas till den förborgade skatten. Han vände således
om, smög i hemlighet till det undangömda hvalfvet,
öppnade och tillslöt dörren, men glömde att draga
tillbaka låskolfven. Då han, efter att en stund hafva
fröjdat sig åt de blanka dukaterna, ville återvända, fann
han till sin stora förskräckelse, att han var instängd.
Han började med full hals skrika; men besinnade snart,
att ingen skulle höra honom, och som han ej en gång
förtrott sig åt sina närmaste, kunde ingen få reda på
hans gömställe. Man kan lätt föreställa sig hustruns
bestörtning, då hennes man alldeles uteblef. Hon
skickade bud öfver hela staden och den kringliggande
trakten, men allt förgäfves; ingen kunde lemna några
underrättelser om den försvunne. Ändtligen lät hon i
tidningarna lysa efter honom, hvilket hade den påföljd,
att en smed begärde af henne ett enskildt samtal. "Då
jag läste efterlysningen," sade han, "föll det mig in,
att en oerhörd olycka möjligen inträffat, hvarföre jag
för er måste uppenbara en hemlighet." Han omtalade
nu, att han för länge sedan åt hennes man förrättat
ett arbete, hvilket han med ed lofvat att för ingen
uppenbara; det oaktadt kunde ban under nuvarande
omständigheter icke längre förtiga sanningen. Sedan
han visat stället, der skatten förvarades, lät den arma
hustrun med jernstänger öppna dörren. Hvem kan
beskrifva hennes bestörtning, då hon fann det olyckliga
offret förorena, sjelfviska begärelser liggande död
innanför. Han hade således, omgifven af sina älskade
guldhögar, dött den förfärligaste hungersdöd. Sjelfva den
döda kroppen bar märke af de förskräckliga qval, han
utstått; man såg nämligen, huru han af hunger och
förtviflan bitit sönder händerna och med det utpressade
blodet nedsmort hela ansigtet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
