Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Nionde och Tionde buden - 47. Öfvergifvandet af djefvulen och hans gerningar - 224. Den resande och tullbetjenterna - 225. En skomakare på sjuksängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVERGIFVANDET AF DJEFVULEN.
325
färdighets kläder. Salig den menniska, hvilken genom
Hans nåd fått sina synders förlåtelse och på den stora
visitationsdagen befinnes rengjord i Hans heliga blod.
Främlingens ord gjorde ] å tullbetjenterna ett
sådant intryck, att de i afskedets stund yttrade den
önskan, att det icke måtte vara sista gången de
sammanträffade med en person, som gifvit dem så nyttiga
lärdomar.
235. En skomakare på sjuksängen.
Kom. 3, 12. Alle hafva afvikit, allesammans hafva blifvit
odugliga; det finnes ingen som gör godt, icke en enda.
I)å en skomakare, som fört ett utsväfvande
lefverne, en gång-insjuknade, efterskickades presten,
hvilken vid inträdet i rummet frågade huru det stod till
med hans själ. "Ganska väl," svarade utan betänkande
den sjuke. "Det fägnar mig," fortfor presten; "men
som många göra sig falska föreställningar om sitt
förhållande till Herren, får jag framställa den frågan om
ni från ungdomen hållit ert döpelseförbund ?" — "Jag
har alltid haft och har ännu ett godt hjerta," svarade
mannen. "Vet ni då icke med er någon synd?" —
"Nej, det vet jag verkligen icke." — "Ni är "då i
sanning bra mycket bättre än jag, hvarföre jag ber er vara
god och säga mig, hura jag skall bära mig åt för att
varda salig?" Den sjuke, hvilken genom denna prestens
bekännelse kom till mera sjelfpröfning, kunde ej säga
ett ord till svar, och själasörjaren fick nu tillfälle så
väl att visa skilnaden mellan ett godt och ett ondt
hjerta, som att föreliålla honom hans syndfullhet, jemte
nödvändigheten att inträda på trons och omvändelsens
väg, den enda som förer till salighet. Då han några
dagar derefter besökte den sjuke, hade denne blifvit en
helt annan menniska, hvilken, såsom den förnämligaste
bland syndare, i all ödmjukhet bekände sig hafva ett
ondt och förderfvadt hjerta. Nu var tiden inne att visa
honom till Christus, som kommit i verlden för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
