Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 62. Förnyelsen efter Guds beläte - 296. Enkan och hennes granne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖKJiYELSE EFTER GUDS BELÄTE.
451
öfver eder förmåga, utan gör med frestelsen en utgång,
så att I kunnen draga det" (1 Cor. 10: 13).
Äfven med verlden hade hon mycken strid; hennes
eget husfolk voro hennes fiender, och vid tanken på dem
måste hon säga med David: "Mina synder äro alltid
för mig," ty ehuru hon var undkommen satans bojor
och syndens dom, blef likväl åsynen af hennes man
och dotter, den förre ett offer för samma hemska last,
som varit nära att slå henne sjelf i eviga bojor, den
senare, utan minsta tanke på Gud och Hans rike,
förande ett lastbart och tygellöst lif, henne en ständig
påminnelse om hennes eget förra tillstånd.
Till allt detta kom under de få åren af hennes
pilgrimsvandring äfven kroppsligt lidande; men hon fick
nåd att förstå hvartill allt tjenade. "Den Herren älskar,
den agar Han; men Han gisslar hvar och en som Han
anammar," dessa och dylika Skriftens ord stillade och
hugsvalade under lidandets stunder hennes hjerta.
Herren Gud hade blifvit hennes sol och sköld, och derföre
längtade och trängtade hennes själ efter Hans boningar,
efter umgänget med Honom. Han blef nu den fasta
klippa, på hvilken hon fick hvila. Han förklarade sig
för henne alltmer, och städse blef Han henne kostligare
och oumbärligare. Och när hon till sist skulle gå
genom dödens mörka dal, var hennes sista ord: "Jag
fruktar intet ondt, ty han har sagt: Jag skall icke
öfvergifva eller försaka dig."
Till denna händelse, hvilken, Herren vare prisad,
icke är så sällsynt ibland oss, vilja vi blott lägga
Apostelens uppmuntrings- och förmaningsord: "Derföre,
mine käre bröder, våren fasta, osvikliga och rika uti
Herrens verk alltid, efter det I veten, att edert arbete
icke är fåfängt i Herran" (1 Cor. 15: 58).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
