Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 62. Förnyelsen efter Guds beläte - 300. Trons frukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
bi .is apostoliska bekännelsen.
trädet efter dess frukter och blott undersöka följderna
af er lära. Vi hafva här för våra ögon Hans och Fredrik
(de förut omtalade två gesällerna); på dem hafven I
pröfvat edra grundsatser, och hvilken verkan hafva de
medfört? Så länge de ville efterfölja Jesus, voro de
anständiga, återhållsamma, mot hustru och barn goda
och väniiga, vid sitt arbete flitiga och ihärdiga samt
väl belåtna och nöjda med sin lott. Men hum står
det nu till med dem? Hvartill hafven I gjort dem?
Huru förändrade äro de icke? och visserligen ej till sin
fördel. Nedslagna, vresiga och missnöjda med Gud och
menniskor, kunna de knappt tala ett vänligt ord; deras
muu är full af svordomar och förbannelser; de
öfverlästa sig med starka drycker flera gånger i veckan;
deras hustrur och barn äro nära att förgås af sorg och
elände, och i deras hus saknas det nödvändiga. Se der,
hvad I uträttat. Jag har å min sida pröfvat
christen-domen och behöfver ej omtala hurudant mitt tillstånd
fordom varit. I kännen det blott alltför väl. Ingen af
eder förmådde dricka som jag; ingen öfverträffade mig
i svordomar och hädelser; ingen kunde i trätor och
slagsmål mäta sig med mig. Jag kände mig
beständigt missbelåten, olycklig och oförnöjd. Min hustru,
mot hvilken jag i mer än ett afseende skickade mig
illa, var nära att förgås af jämmer och elände. Blottad,
så väl på kredit som penningar, kände jag mig
öfvergifven af Gud och menniskor och inom mitt bröst
rasade förtviflan och hat. Och hvad är jag nu? Till
hvad har christendomen gjort mig? Herren vare prisad!
jag tvekar icke att till er öfverlemna besvarandet af
denna fråga. Är jag icke, oaktadt allt vidhängande
syndaelände, genom vissheten om mina synders
förlåtelse, en oändligt lycklig menniska? och har det icke
blifvit min högsta önskan att i min tjenst ådagalägga
trohet och mot er alla christlig kärlek? Vore det utan
Christus mig möjligt att fördraga, hvad jag af er
dagligen måste fördraga? Den Herren, förutan
hvilken vi ingenting förmå och hvars namn vare
evin-nerligen prisadt, har förlänat mig kraft att bryta så
väl mina gamla syndavanor, hvarföre I aldrig linnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
