Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 65. Förnöjsamhet - 316. En oförmodad profpredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
bi .is apostoliska bekännelsen.
hållet förskonad derifrån. Men vid åtanken på huru
otacksamma vi äro mot vår himmelske Fader, är det
ej mycket värdt tala om den otacksamhet, menniskorna
sins emellan bevisa hvarandra." Konungen uttryckte
sitt samtycke härtill och bifogade den anmärkningen,
att man vid åsynen af andras fel alltid borde tänka pä
sina egna. Då ett dyrbart vin (champagne) mot
måltidens slut serverades och ett glas deraf sattes
framför paster Kærsten, såg konungen vänligt på honom
och frågade skämtsamt: "Icke sannt, herr pastor! då
ni om söndagen kommer trött och utmattad från
kyrkan, dricker ni med er familj också ett glas
champagne?" — "Nej, nådigste herre! detta vin har jag
hittills endast kännt till namnet och är glad att då
jag för första gången smakar det, deri få dricka en
välgångsskål för er och ert hus." Konungen tog sitt
glas och klingade hjertligt med den hederlige
ochväl-mente prestmannen, hvilken en ännu större glädje
förestod. Då man stigit upp från bordet, vinkade
konungen åt biskop Eylert och sade: "Pastor Kærsten
är icke allenast en god predikant, utan tycks äfven
vara en verklig Andans man, som hvarken
eftersträfvat1 eller sätter sitt hopp på ovissa egodelar, hvarföre
han och ingen annan skall blifva pastor i Ketzin."
Vid underrättelsen om en så oförmodad befordran,
utropade den öfverraskade prestmannen: "Det är för
mycket! Jag förmår knappt bära en så oväntad lycka.
Må jag aldrig glömma de dyra pligter jag, såsom
själasörjare för en stor församling, åtager mig,
pligter, hvilka utan ett högre bistånd skola blifva mig
omöjliga att uppfylla." Kærsten utöfvade länge och
troget sitt ansvarsfulla kall och man har anledning
hoppas att konungen icke utan nytta för sin
odödliga själ, denna och andra gånger afhörde hans
predikningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
