Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bof och bandit och som man, skulle tro att hon
hatade in i döden — ja, komme Helmer i nöd,
skulle hon ge honom ända till den sista
brödbit, hon egde i sitt hus, och det sista plagg,
hon bure på sin kropp, förr än hon läte honom
gå sin dörr förbi. Men, ser du, min gosse, din
mor har det förbannade (hans ton blef något
häftigare) det förbannade stora felet att inte
kunna styra sin sakramenskadt viga tunga, när
den väl kommit i farten. Du hörde ju själf hvad
hon nyss pratade om Helmer, att han ämnade
köra syskonen bort ur huset. Hvar i härrans
namn far hon sådana galenskaper ifrån 1 Hännes
fantasi skenar ibland af med hänne på ett sätt,
som kan göra en riktigt ängslig. Och det värsta
är att hon själf tror på allt, hvad hon sålunda
gör upp i sin fantasi. Jag svär att hon tror
det själf, hvart enda ord!»
En timmes tid eller mer förgick, medan
fadren på detta hälft urskuldande, halft
anklagande sätt urladdade sina känslor. Det var
påtagligt, att han själf pinades af det
stridsför-hållande, som rådde. Han talade så vackert om
den kärlek, som borde härska mellan de
personer, hvilka gud satt till hvarandras hjälp här
i lifvet, dch den öppenhet, som han alltid
efter-sträfvat, men icke fann hos sina närmaste. Men
på samma gång som han därunder framställde
sig själf som martyr, sköt han skulden på sin
hustru, som om en ändring till det bättre
berodde uteslutande på hänne. Ragnar, som i tyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
