Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het reserverade sig mot åtskilligt i hans yttranden,
gaf honom dock rätt i annat och beslöt i
hemlighet att värka på modren, så att hon måtte
bli försigtigare. Där han satt i soffan, nästan
generad öfver den förnäma sittplatsen, kände
han sig så underligt lycklig, att han velat ropa
in både mor och syskon, för att de skulle få se
hur kärleksfull hans far i själfva värket var. Till
slut tog fadren sin hatt, sina handskar och sin
käpp, för att göra den vanliga förmiddagsronden
genom lagården ut till folket.
»Har du lust att följa med i marken?»
frågade han.
Ragnar hade lust, naturligtvis. Inte just
därför att det i sig själf var så roligt att traska
därute i dammet och myllan, i faror och diken.
Men det kändes så skönt att inte frukta fadren
längre, utan sällskapa honom och samtala med
honom liksom en annan fri och vuxen person.
Under tystnad gingo de utför trappan, öfver
gårdsplanteringen, genom stallet, fårhuset och
lagården, fadren före, Ragnar af vördnad ett par
steg efter, med sin käpp förläget på ryggen.
Ragnar kunde ej låta bli att betrakta den långa^
smärta, kraftfulla gestalten, med den militäriska
hållningen och den spänstiga gången. Hur
ståtlig var ej fadren, trots förmiddagskostymen, den
af ålder sjaskiga lågkulliga hatten, den svarta
spännhalsduken och de tjocka smorlädersstöflarna \
Hur elegant bar han ej den lösa handsken i
vänster handi Själfva grefven på Kragenäs, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
