Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världen ? Ingen visste ju hvad som kunde hända.
Hon kunde ju t. ex. dö.
»Låt bli att tänka så mycket på döden,
min älskling», yttrade Ragnar en dag, när de
sutto på en åfsats af den närmaste bärgshälien,
hon med sitt broderi, han med sin pipa och sin
bok. »Du skall tänka på det ofödda lilla kräket,
som redan i moderlifvet tar intryck af allt hvad
du känner.»
»Det kommer aldrig till världen, aldrig.»
»Men hvarifrån har du fått alla de här
inbillningarna, barn lille? Du är dig inte lik. Tror
att du skall dö!»
»Jag anar det så visst. Jag anar att det
skall ske redan i sommar, och jag vill att du
skall förlika dig med den tanken, gosse lille.»
Hon reste sig och smekte honom. Det
föreföll honom ofattligt att han ej längre skulle
£å klappa denna hvita, lena underarm, ej höra
denna fulltoniga, friska stämma, ej sola sig i
dessa förunderligt stora ögon, hvilkas like han
aldrig sett.
»Den aningen», sade han mildt och drog
hänne till sig på knäet, »är endast en följd at
din sjukdom. Den går nog öfver, när du hämtat
krafter tillräckligt.»
»Nej», svarade hon blidt och böjde sitt
-ansigte ner till hans, »det är guds röst. Jag
jior den liksom en befallning. Gud låter mig
<iö, for att du skall bli fri.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
