Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men det är ju vanvettigt I Tror du
värk-ligen ännu att gud blandar sig i våra små jordiska
angelägenheter?»
»Jag vet inte, men jag känner det.»
Ragnar teg for den gången, .inseende hur
onyttigt det vore att fortsätta ett dylikt samtal.
För Lilli hade påtagligen dödstankarna blifvit
en fix idél Han förstod emellertid nu den
smärtsamma lyckan i hännes blick, det skenbart
lättsinniga i hännes yttranden. Hon var öfvertygad
om att gud beslutat hännes död, för att göra
honom fril Det klokaste var att stärka hänne
och förströ hänne på alla möjliga sätt, så att
hon åter kunde bli normal.
Därefter häntydde Lilli icke direkt på döden.
Men af allt hvad hon sade framgick tydligt, att
hon ansåg denna sommar som den sista ljufva
tiden af deras samlif. Hon tog det löftet af
Ragnar, att han till hösten, om allt ginge som
hon trodde, skulle slita sig lös från Stockholm
och resa utrikes. Hon kastade för hans räkning
ut resplaner, som hon i detalj bestämde med
den uppsluppna glädjen hos ett barn, som £SU
sin vilja fram. Hon förmanade honom att ej
för andra gången binda sitt öde vid en kvinnas;
utan att denna kvinna åtminstone hade
någoö-större förmögenhet, så att han ostördt kunde*
egna sig åt sin kallelse. Ragnar tvangs sålunda
sätta sig in i en situation, som han icke tänkt
sig förut, att snart bli änkling. Än mer—haft
började själf tro på Lillis aningar. Hännes bliektg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
