Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindbohm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindbohm^ Lars Robert,
dramatiker, f. 1835, kamrer i
armé-förvaltningen, har författat sorgespelet
Sten Sture den yngre (1865).
Lindbäck; Olof (i Lindome),
visförfattare, f. 1785, d. 1860
somlandt-brnkare och riksdagsman i
bondeståndet, gjorde sig kand som
författare till en mängd andeliga visor
och sånger (utg. i ny uppl. 1876, af
P. Wieselgren).
Linde* 1- Lars Gustaf X , jurist,
f. 1825, advokatfisk al i
kammarkollegiet, har utgifvit Repetitionskurs i
svenska kamer aUagf arenheten (1849),
Försök till systematisk framställning af
svenska ekonomilagfar enhet en (1852,
2:dra uppl. 1868), Försök Ull
systematisk framställning af svenska
kame-raUagfar enheten (b. å., 2:dra uppl.
1867) och Handbok i Sv anges
bergs-författningar (1853).
2. Johan Feter L., teolog, f. 1847,
fängelsepredikant i Sundsvall, har
utgifvit tolf föredrag om Dop eller
veder-dop? (1880).
Lindeberg; Anders, vitter
författare, publicist, f. 1789, blef 1806
student i Upsala och 1808 fänrik,
hvarefter han deltog i Sverges krig
med Ryssland och Frankrike, samt
ut-nämdes 1817 till löjtnant i armén och
fick 1821 afsked med kaptens titel.
1815 framträdde han för första gången
som skriftställare, nämligen med
tvän-ne politiska flygskrifter, af hvilka
dock den ena indrogs såsom
förnärmande för utländska makter, men
betalades af kronprinsen, som tillika
skänkte författaren en pension. 1816
blef L. medarbetare i Wall marks
tidning Allmänna journalen, 1821
öfver-tog han redaktionen af
Stockholmsposten, som under hans ledning
fortgick till 1833, och derefter tillhörde
han som medarbetare först Aftonbladet
(till 1842) och sedan Dagligt allehanda.
Sin pension förlorade han 1832, då
han trots hotelser fortfor att offent-
liggöra en uppseende-väckande serie
tidningsartiklar, hvilka s. å. utgåfvos
i bokform under titeln Sverige år
1809 och år 1832 (3:dje uppl. 1833;
en fortsättning utgafs 1833 under
titeln Sverige i framtiden). År 1834
offentliggjorde L., för att påvisa det
grundlagsvidriga i kungl. teaterns
monopol på offentliga skådespel, en
konstitutions-, stats- och
ekonomiutskotten tillegnad skrift, kallad Några
upplysningar rörande kungl. theatcm,
och denna skrift ansågs så förgriplig,
att författaren anklagades för
högmåls-brott och dömdes till döden.
Konungen förändrade straffet till tre
års fängelse på Vaxholm, och då
majestätsförbrytaren nekade mottaga
denna nåd, utfärdades en allmän
amnesti för dem, som efter 1810 blifvit
dömda för politiska förbrytelser.
Sålunda mot sin vilja frigifven redan
samma år, böljade L. att af alla
krafter arbeta på’förverkligandet af
sin älsklingstanke, grundläggandet af
en egen teater i Stockholm, och 1842
invigde han den af honom själf
upprättade Nya teatern (numera Kungl.
dramatiska teatern), utan att begära
regeringens tillstånd, som förut flere
gånger vägrats. Redan 1844 måste
han likväl afstå sin teater åt sina
fordringsegare. 1845—46 deltog han
i utgifningen af tidningen Dagen,
1848 var han under någon tid
redaktör för Minerva, och derefter ingick
hau som medarbetare i tidningen
Bore. Död 1849. L. var som
skriftställare mycket flitig och mångsidig.
Bland hans politiska skrifter märkas,
utom de redan nämda, följande:
Revolution och republik (1838), Bidrag
till Sveriges historia efter den 5
november 1810 (2 delar 1839, l:sta delen
utkom i ny uppl. s. å.), Försök till
en medborgelig katekes (s. å.) och Två
år af kung Oscars regering {1846). På
historiens område utgaf hau dessutom
Svensk biografi (1818), livaraf likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
