Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
han sig till mig, tog mig med två kalla fingrar
om hakan, vände upp mitt ansikte och kysste mig
med sitt tandlösa gap mittpå mun. Härav fick jag
sådana kväljningar, att harpalten begynte skutta
fram och tillbaka i halsen på mig. Gubben sa:
Det gläder mig att kunna bjuda herrarna pa en
raritet. Det är någonting, som min salig bror på
sin tid sände mig från Java. Jag har ännu någrta.
bitar kvar.
Han försvann och kom igen, ringande med en
nyckelknippa. Han öppnade ett stort väggskåp och
i detta en låda, som också var låst. Ur lådan tog
han upp ett silverskrin. Han sa:
Min husmamsell är mycket hederlig men mot
vissa frestelser står intet fruntimmer rycken.
Allt detta stegrade min nyfikenhet och jag
inbillade mig allt möjligt. Gubben ställde skrinet
på bordet och öppnade det med en nyckel, som
han bar i band om halsen. Jag var inte sen att
sticka dit näsan. På botten låg några tjog gula
och rätt smutsiga sockerbitar! Jag trodde knappt
mina besvikna ögon men gubben utbrast helt
triumferande:
Socker, mina herrar! Äkta rörsocker!
Han serverade far två bitar och mig två, själv
nöjde han sig med en. Far, den spjuvern, sög
och himlade sig. Jag däremot kände mig så illa
besviken att jag blev oartig och sköt tillbaka mina.
Då suckade gubben av lättnad och gömde dem
skyndsamt i skrinet. Far satt hela natten och
pratade med hovjägmästaren och jag låg en god del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
