Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
sitt misstag. Plötsligt fann han sig i Carlénska
källarens festsal, där en samling allvarliga och
hög-mögna män under landshövdingens ledning
avhandlade ett viktigt järnvägsprojekt. Baronen blev
förtjust och utropade: Bon dieu, en kär surpris
att se så många remarkabla män på Rogershus.
Välkomna mina herrar! Varpå han slog sig ned
i en länstol, ropade på Wickberg och insomnade.
Närmste man var kammarjunkaren Ursell; han väckte
baronen och viskade: Käre bror, vi avhandla den
nya järnvägen, som visserligen bör intressera dig,
eftersom den skall gå över dina ägor. Men du
tycks ej vara vid full vigör och jag skall gärna
ledsaga dig till ditt sovrum. Baronen stirrade på
honom med sina storkupiga ögon och utbrast:
Vad attan tusan säger du karl? Är Roger le
Diables ättling ej vid full vigör?
Han sprang upp, begärde ordet och höll ett
timslångt tal, som var så späckat med
järnvägsteknik och järnvägsekonomi, termer och
fruktansvärda siffror, att församlingens bönder bävande
insågo, hur nära de varit att bli lurade av
herremännen. Så länge han talade, höll han ögonen
vitt uppspärrade för att hålla sömnen borta, men
knappt var talets sista kläm framslungad mellan
de maskstungna tänderna, förrän ögonen slötos till
välbehövlig vila. Den påpasslige kammarjunkaren
tog honom i sin famn och förde honom ut ur
rummet, där förhandlingarna fortsattes.
Landshövdingen såg att det pessimistiska talet gjort ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
