Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
mig nödd att försiktigt meddela dem åt herr
Tiliander. Han delade dem alls icke.
Min käre vän, sa han, i tvåtusen år har Oidipos’
mäktiga stämma talat till folken och i tvåtusen år
har folken lyssnat betagna. Varför skulle just
Wad-köpingiterna vara sämre lottade än andra? Det
är inte jag som lockar dem till teatern, det är
Sofokles. Honom kunna de icke motstå.
O Zevs! sa jag till mig själv, skulle inte
sockerbagare Wedblad och perukmakare Ström och
kapten Edeblad och resten av Wadköping kunna motstå
Sofokles’ lockelser? Jo förvisso! Och jag kom
överens med Medardus att låta hemligen trycka
etthundra extra stora affischer i olika färger. Ljung
och jag klistrade upp dem en natt på alla mera
framträdande platser. Men det var ett missgrepp.
Herr Tiliander fick stämning för olovlig
affischering, husägarna blevo ursinniga och publiken fann
affischerna cirkusaktiga och tarvliga. Vad kunde
vi mera göra? Ingenting! Medardus arbetade på
scenen från morgon till kväll, Ljung hjälpte till
på lediga stunder. Jag prånglade ut biljetter.
Det var inte särdeles svårt. Folk köpte och sa:
Vi köper gärna för att de stackarna ska få respengar
och lämna oss; men vi tänker inte gå och se på
smörjan. Jag vidtalade då en hop pojkar att de
skulle hålla sig i beredskap premiärkvällen. Om
biljettinnehavarna icke infunno sig, skulle jag gläppa
in pojkarna på deras platser. En av vaktmästarna i
banken — densamme som talat med fröken Léon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
