Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - XV. Duktiga sjömän på en farlig ankarplats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En sådan narr!» utropade Franske Pete, som
sprungit ut ur kajutan för att titta. »En gång — ja,
en gång, säger jag er — han skrävla på det vis och
— pang! — han gå till botten, och ingen mera Nelson,
ingen mera Ren, ingenting alls!»
Joe såg frågande på Frisco Kid.
»Han har rätt», sade denne. »Nelson borde
åtminstone ta in ett rev. Två skulle vara bättre. Men
där går han nu med varenda klut tillsatt, som om den
onde vore efter honom. Han sätter för mycket på
spel, han är för dumdristig, då det inte alls behövs.
Jag har seglat med honom, och jag känner till honom.»
Renen höjde sig i luften som en väldig fågel och
svävade ner mot dem på en skummande vågkam.
»Bry dig inte om det», sade Frisco Kid. »Han
försöker bara se efter hur nära han kan komma oss
utan att törna emot.»
Joe nickade och stirrade med uppspärrade ögon på
det spännande skådespelet. Renen gled upp i luften
och pekade med näsan mot skyn, tills de kunde se
hela dess skvalande frambog, sedan dök den ner, så
att fördäcket forsade av skum, och flög förbi dem i
yrande fart med storsegelbommen knappt en fot från
Blixtens rigg.
Nelson, som stod vid ratten, viftade åt dem, då
han sköt förbi, och skrattade muntert midt i ansiktet
på Franske Pete, som var ursinnig över den farliga
leken.
Då den präktiga båten kom i lä, föll den av och
rullade ännu en gång, så att den bruna bottnen syntes
ända till centerbordet och de trodde den skulle välta,
men sedan rätade den upp sig och rusade i väg igen som
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
