- Project Runeberg -  På kryss med "Blixten" /
112

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - XVI. Frisco Kids syskrin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är på det här sättet. Ser du, jag känner inte mycket
till landbacken och människor och så’nt där, och jag
har aldrig haft bröder eller systrar eller kamrater. J ag
har aldrig förstått det själv, men jag var så ensam . . .
jag saknade dem i någon vrå här inne.» Han lade
handen på sitt bröst. »Har du någonsin känt dig
riktigt hungrig? Det var just på det sättet jag
brukade känna det, bara en annan sorts hunger, och jag
visste inte vad det var. Men en dag — å, för
längesedan— fick jag tag i en tidskrift och fick se en tavla,
den där tavlan med de båda flickorna och gossen, som
talade med varandra. J ag tyckte det skulle vara skönt
att ha det som de, och jag började undra vad de sade
och gjorde, men så stod det alldeles plötsligt klart
för mig och jag förstod, att felet med mig var att jag
var så ensam.

Men mer än något annat började jag undra på
flickan, som ser på en rätt ut från tavlan. Jag tänkte på
lienne alltjämt, och så småningom blev hon levande
för mig. Ser du, det var bara inbillning, och det visste
jag hela tiden . . . men ibland visste jag det inte. Så
ofta jag tänkte på karlarna och arbetet och det
mödosamma livet, visste jag att det var inbillning, men då
jag tänkte på henne, var det inte längre inbillning. Jag
vet inte, jag kan inte förklara det.»

Joe kom ihåg alla sina egna äventyr till lands och
sjöss, som han upplevat i inbillningen, och han nickade.
Så mycket förstod han åtminstone.

»Naturligtvis var det bara dumheter, men att ha
en så’n där flicka till kamrat eller vän föreföll mig
mera likt himlen än något annat jag känner till. Som
sagt, det är längesedan, och jag var bara en liten grabb,

112

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:36:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medblixten/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free