Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Den västeuropeiska medicinen under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den redan förefintliga klyftan mellan invärtes
medicinen och kirurgien vidgades genom universiteten. De
läkare, som studerat Aristoteles och Galenus,
kunde ju icke nedlåta sig att tävla med fältskärer och
barberare, och år 1350 förpliktade sig medicine
studerandena till att icke alls bedriva operativ kirurgi, något
som ingalunda avhöll läkarna från att giva kirurgerna
föreskrifter. •
Emellertid hade kirurgien att anteckna flera
beak-tansvärda framsteg. Hugo Borgognoni (död 1258)
och hans son Teodorico (1206—1290) från Lucca,
vilka bägge två utövade >sin förnämsta verksamhet i
Bologna, uppträdde skarpt mot det dittills ooh även
längre fram rådande bruket att hos färska sår
framkalla avsöndring av var (pus bonum et
lauda-b i 1 e, gott och berömvärt var) såsom ett nödvändigt
villkor för ett normalt förlopp av läkningsprocessen.
De betonade att varbildningen allenast motverkade
naturen, förlängde sjukdomen och fördröjde sårets
läkning. De strävade därför att få sårränderna att
omedelbart växa ihop och undveko att bringa "retande"
medel på såret, vilket de skyddade medelst ett enkelt
med vin genomdränkt förband.
I väsentlig överensstämmelse med dessa behandlade
en av den salernitanska skolans män, Wilhelm från
Saliceto (död 1280), som verksamt bemödade sig om
återföreningen av invärtes medicinen och kirurgien,
stora snittsår genom att sy ihop dem, efter det han
rengjort dem med olja och stillat blodflödet.
Vid medlet av 1200-talet hade kirurgerna i Paris
sammanslutit sig till ett gille, vilket till skyddspatroner
valde de under kejsar Diokletianus dödade
grekiska läkarna Cosmas och D|\mianus samt därför
kallade sig Collège de Saint Cöme. Så
småningom blev detta gille en ansedd undervisningsanstalt,
som dock hade att föra en allvarsam strid på två
fronter, nämligen såväl’ mot den lärda medicinska
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
