Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller tillbaka. Han fruktade för, att han
liksom haren gick i ring.
Då glimtade plötsligt ett ljus fram i
skogsbrynet. Herr Laurits fick nytt mod.
Han trefvade sig med sina två ledsagare fram
mellan stammarna öfver vindfällen och
kärrhål, så att gyttjan gick dem högt upp på
benen. Ibland försvann ljuset, så
blixtrade det fram igen. Men nu tydde ett
ilsket skällande på, att det måtte finnas folk
i närheten, och herr Laurits hörde också
en mansröst, som tystade ner hunden.
Snart stodo de utanför en liten usel
stuga långt uppe i skogen. Herr Laurits
bultade på med sitt svärdfäste, och en man
kom ut och öppnade.
»Är färdfolk ute i slikt väder och så
sent?» sade mannen och lät eldskenet från
spisen falla på vandrarna.
»Du skulle göra en god gärning, om
du släppte in oss,» svarade herr Laurits.
»Vi äro trötta och våta och ha tagit miste
om vägen.»
Gubben slog upp dörren på vid gafvel
och bad dem stiga in.
»Här är torftigt och eländigt, men I
fån hålla till godo,» sade han.
Männen läto icke bedja sig två gånger.
De stego in. Stugan hade bara detta enda
rum. En spisel stod midt på ena väggen.
Där brann en munter brasa. En gryta med
vatten hängde på en krok öfver elden.
Bredvid spisen låg ett fång ved. Vid sidan af
det stod en huggbock med en däri nedslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
