Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den där dagen, då hon fann honom liggande
halfdöd utanför säterdörren. Och när mörkret
hörjade falla på, måste hon ut på
trappstenen och speja. Då hade hon icke längre
ro att karda och spinna. Då gick hon
rastlöst omkring i stugan och lyssnade efter
hvarje ljud. Eller också satte hon sig vid
spisen och stirrade in i elden och påminde
sig sitt eget sorgliga öde. Hon var ung och
glad och frisk, och hon hade blifvit gift
med den hon höll af, med honom, Hans,
och allt såg ut, som det skulle arta sig så
bra. Då blefvo de bägge två bjudna på ett
bröllop, och dit kom också den vilde
Torbjörn, som flere gånger friat till Signe och
fått nej. På bröllopet blef flitigt drucket,
och Torbjörn hade hela kvällen hakat sig
fast vid Hans och slängt speord öfver till
Signe, så att folk skrattade, ty de visste ju,
hur det hängde ihop. Det kokade i Hans, och
flere gånger ville han taga Torbjörn i kragen
och köra honom mot väggen, men Signe
höll fast honom i tröjan. Men då så
Torbjörn omsider rök på Hans med knif, så
måste denna värja sig, och också hans knif
for ut ur slidan. Hans ville bara ha rispat
Torbjörn i armen, men denne vände sig så
tvärt, att han fick stöten midt i hjärtat.
Torbjörn sjönk död ned på golfvet, och
Hans störtade förtviflad bort. Man måste
hålla fast honom med våld, ty han ville
taga lifvet af sig. Och först då Signe lade
sig om halsen på honom och snyftande bad
honom för Guds och hennes skull styra sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
