Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att beskriva huru det gick till att göra vidjor, vill jag
taga min 1892 avlidne farfar som exempel. Han gick till skogen
och jag var med honom; han skar cirka 10 lagom stora björkar
i en tät björkdunge på något suraktig mark, där det fanns långa
smala björkar. Sedan kvistade han upp derm men lämnade två cm
kvar av varje kvist för att han vid snoningen skulle kunna få ett
fastare grepp om vidjan. Därefter gingo vi hem med björkarna
och stucko upp dem i den öppna spisen i storstugan, där det var
eld i spisen; där fick de stå en stund, varvid han rörde omkring
med dem ibland, varvid vidjorna blevo ljumma i träet. När farfar
tyckte det var lagom, tog han ned en efter en och snodde den.
Han började i lilländan, med foten på den grövre delen, först vred
han med fingrarna sedan med båda händerna i krok som-en borr-
sväng. "Då en vidja var färdig vred han en ygla i storändan och
lät den ligga tills alla voro i ordning. Då alla voro snodda började
han lägga ihop. Ett av oss barn, det starkaste, som för tillfället
var inne, fick taga i vidjan och hålla, varefter han mätte så att
vidjehanken kunde bliva så lång som möjligt. Pojken fick hålla
Vidjan snos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
