Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi äro sålunda för vår tillvaro och vårt välbefinnande
underkastade alla dessa yttre förhållanden, och äfven de krafter, som i
vårt inre verka till bevarande och upprätthållande af vårt lif, måste
hänföras till de allmänna fysiska och kemiska krafterna. Ja, till
och med de underbara företeelserna af vår andliga verksamhet
äfvensom daningen och utvecklingen af vår kropp bero på förlopp,
som betingas af kemiska och fysiska processer. Men detta oaktadt
visar sig likväl det sätt, hvarpå vår organism mottager och lämpar
sig efter de yttre vilkoren för sin tillvaro, äfvensom det sätt, hvarpå
hans funktioner utöfvas och den tillbörliga jemvigten mellan dem
upprätthålles, till en viss grad oberoende af den yttre naturen, och
dessa båda omständigheter äro för oss af en långt mera omedelbar
betydelse.
Vår organism förarbetar nemligen sjelfständigt det honom
utifrån tillförda materialet och ombildar det enkom för sina
särskilda ändamål. Tack vare denna hans egendomliga förmåga
förmår han äfven mer eller mindre utjemna och afpassa sig efter
yttre, till och med främmande, ja rent af skadliga inflytelser samt
låta menniskans hela väsende undergå förändringar, som sätta
henne i stånd att mer eller mindre väl fördraga de olika
lefnadsvilkor, som klimat, ortförhållanden, föda, sysselsättning m. m. erbjuda.
Menniskan kan derför lefva så väl bland polens is och snö som
under eqvatorns brännande sol, i de höga bergstrakternas tunna
klara luft och i de sumpiga flodsträndernas qvalmiga hetta, på de
nakna och torra stepperna och på de regniga töckenomgifna öarne.
Under tidernas lopp kunna till och med art- och raceolikheter
utbildas, och vi behöfva här blott påminna om de slutsatser, till
hvilka i våra dagar Darwin kommit för att inse, huru denna
menniskans relativa sjelfständighet och motståndskraft förläna henne
den smidiga böjlighet, som sätter henne i stånd att utveckla och
fullända sitt väsende så som ingen annan varelse förmår.
“Denna böjlighet, säger Oesterlen, utmärker lika mycket
hennes andliga och lekamliga varelse. Vid alla himmelsstreck, vid de
mest skiljaktiga väderleks- och lefnadsförhållanden kan hon vänja
sig; hon förmår lika väl för beständigt lefva i den instängda
kammar- och fängelseluften som dagar igehom uthärda svält och törst.
Genom lämplig öfning utvecklar hon hos sina muskler en sådan
kraft och härdighet, att hon t. ex. i loppets långvarighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
