- Project Runeberg -  Alexander I /
78

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

torkade dem omsorgsfullt med en handduk, högg
sockerbitar och hällde upp teet, just när det var lagom starkt.
Han kände till alla Araktsjejevs vanor och tycken,
passade upp honom och trugade honom.

— Lite aniskringlor? Det är den där sorten du
tycker om. Lite grädde?

Använder aldrig okokt, lillefar.

Nej kokt förstås, kokt! Jeflmitsj vet det; han
tar aldrig in okokt. Ser du — det är skinn på den.
Du tycker ju om skinnet?

— Jaa, — suckade Araktsjejev, hällde te på fatet,
blåste på det med melankolisk uppsyn och började sörpla.
Kejsaren såg på honom med öm rörelse, som en mor på
sitt sjuka barn.

De började språka om smådetaljer i militärtjänsten —
ett outtömligt älsklingsämne, som alltid verkade lugnande
på nerverna

Bland annat togo de i betraktande en mustaschkam
för soldaterna af ny modell samt en knappborste. De
anställde prof: knapparna i Araktsjejevs uniform
borstades och blefvo spegelblanka. Äfven kammen befanns
vara utmärkt.

Sedan började de tala om den nya ukasen: »I hela
armén skola tagas steg af en arsjins längd, i långsam
takt 75 i minuten, i snabb takt 120. Detta mått skall
noggrant iakttagas.»

Vidare om militärparaden på Marsfältet. I lifgardets
sappörbataljon hade det inte varit tyst i leden.
Dessutom hade där setts många krokiga knän, många klena
vådor, och några hade hostat.

— Men så var ismajlovtserna dess bättre, lillefar,
— anmärkte Araktsjejev. — Präktiga pojkar! De är
som skjutdörrar — de marschera inte, de glider fram.
Det är en fröjd att se dem. Kommenderade man dem
att gå på händerna, så tror jag de gjorde det.

—• Ja de är inte oäfna, — medgaf kejsaren
blygsamt, men rodnade af glädje öfver de loford hans
älsklingsregemente fick. — Men det är ändå skada, att
andhämtningen märks, när de stå uppställda — man ser att
de andas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free