- Project Runeberg -  Alexander I /
88

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

Det är inte för intet jag har en afskedad soldat, en fattig
landstrykare, till gudfar. Jag är också uppkallad efter
honom: bär det ryska musjiknamnet Kondrat. Det måtte
vara därför jag tycker om musjiker och sånt folk.

De började lyssna till det. allmänna samtalet.

— I vår tid måste en skald vara romantiker.
Romantiken är revolutionen förlagd inom litteraturen, — sade
stabskaptenen vid dragonerna Alexander Bestusjev, en ung
man med det al!dagligt älskvärda utseende, som kommer
kamraterna att säga: »En hygglig pojke!» och damerna
på Nevski: »A. så söt han är!» Äfven han såg ut som
en gosse och fingrade själfbelåtet på öfverläppens svarta
fjun, liksom för att öfvertyga sig att det hade växt. Han
talade i dunkla och högtrafvande ordalag.

— Den oförliknelige Byron — han är den sanne
romantikern! Hans poesi liknar en eolsharpa, på hvilken
stormen spelar ...

— Romantiken är den oändliga människoandens
sträfvan att uttrycka sig i ändliga former! — utropade
en ung man i civiluniform, kollegieassessorn Vilhelm
Karlo-vitsj Küchelbäcker, vanligen kallad Küchla, en skranglig
tysk med utstående ögon och hvita ögofihår och ett
besynnerligt, snedvridet ansikte, som vid första betraktandet
föreföll halffnoskigt men sedan fängslade genom ett uttryck
af vinnande godhet.

— Det sköna är det sannas morgonrodnad, och det
sanna är det gudomligas återsken på jorden. Och själf
är jag evig! — ropade han, gjorde en extatisk åtbörd
med handen och slog omkull ett glas. Han var närsynt
och tankspridd och tornade alltid emot och slog saker i
golfvet.

De började disputera om Pusjkin. Liksom för att
öfverrösta dem togo kanariefåglarna till att kvittra alldeles
öronbedöfvande. Man måste breda en schal öfver buren,
för att de skulle tystna.

— Pusjkin föll, därför att han inte tog vara på sin
talang utan missbrukade den, — förklarade Bestusjev,
själfbelåtet fingrande på mustaschfjunen.

—• Föredrar du Bulgarin? — smålog furst Odojevski,
kornett vid hästgardet, en glad ung fyr med flicklikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free