Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.174
— Hvad för lögn? Hvad för krig? Jag förstår
inte hvad du talar om, furste.
— Förstår ni inte? Nå då skall jag upplysa er.
Jag vet allt, fader Foti: jag vet, att ni har ingått
förbund med den uslingen Araktsjejev; att ni förtalar mig
hos kejsaren; med ena handen smeker ni, med den andra
hvässar ni knifven. Ni förråder med judaskyssar; ni
säger: Kristus är midt ibland oss — men midt ibland er
är djäfvulen, lögnens fader. Ni ha stulit tryckark ur
pressarna — det är ju ett skurkstreck! Att ni inte blygs,
fader! Vänta bara, jag skall anmäla alltsammans för
kejsaren. Vi få se hvem som blir herre på valplatsen . . .
Foti teg, liksom bragt ur fattningen. Som två små
listiga, glupande rofdjur — lo och mård — stodo de
midt emot hvarandra, redo till strid på lif och död.
— Hvarför okvädar du mig, furste? — sade
slutligen Foti. — Dina anklagelser träffa mig inte. Jag har,
Gud vare mitt vittne, intet ondt gjort dig.
— Ljug inte, var ärlig åtminstone nu. För andra
gången lyckas ni inte bedra mig. Tror ni jag är en narr?
Säg hellre rent ut: hvad är det ni begär af mig?
— Gör bot och bättring, undertryck de gudlösa
böckerna, som utså sedefördärf och revolution ... — började
Foti.
— Hur många gånger skall jag upprepa det: jag
kan ingenting göra åt den saken. Anklaga inte mig utan
kejsaren.
— Gå då till tsaren, fall på knä för honom och säg
honom, att han själf har handlat illa och hans . . .
— Hur vågar ni, — röt Golitsyn till och stampade
med foten, — hur vågar ni tala så om hans majestät
kejsaren? Ni anklagar andra för att ställa till revolution,
och själf är ni en uppenbar revolutionär.
— Jag är min Herre Jesu Kristi tjänare, sänd att
afslöja dig! — skrek nu också Foti. — Ve dig, furste!
Ve dig, kättare! Ve dig, gudsförnekare! På yttersta
dagen skall jag stiga fram vid din sida och anklaga dig
och öfverbevisa dig, och du skall varda förvunnen till
helvetets eld!
Bägge hade höjt rösterna till skrik. Anna stod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
