- Project Runeberg -  Alexander I /
185

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.185

»Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din
helige ande ifrån mig.» Det ser ut som om min bön
inte har gått i uppfyllelse: Han har förkastat mig . . .

— Tala inte så, ers majestät, det är att fresta

Gud!

Kejsaren såg på Golitsyn: ett ansikte af idel mjuka,
vänliga rynkor, likt en snäll daddas eller en gammal
kopplerskas; inte en klippa att stödja sig mot utan en
mjuk kudde att gråta i, att skrika i af smärta: —
ingen hör en.

— Jag knotar inte, Golitsyn, bevare mig Gud!
Skulle jag kunna förgäta all hans outsägliga nåd? »Ty
han skall gifva sina änglar befallning om dig. . .» minns
du, att vi kom att slå upp just den psalmen, när
Napoleon öfvergick Njemen? Profetian gick i uppfyllelse:
änglar bar mig på händerna, och jag kände mig så trygg
midt i alla faror och fasor som ett barn i moderns
armar. Herren gick fore oss. Han besegrade fienderna
och inte vi. Och hvilka segrar — från Moskva till
Paris! Hvilken ära — inte för oss, inte för oss, utan
för ditt namn, Herre! När vi höll gudstjänst på Place
de la Concorde, på den plats, där Ludvig XVI afrättats,
och hela Europa böjde knä jämte oss — då afgaf jag
ett löfte att fullborda gudsverket: samla alla folk under
evangeliums lydnad; sätta den gudomliga lageu öfver alla
mänskliga lagar; lägga alla kronor och spiror för fötterna
på konungarnas konung och härskaren öfver alla
härskare. Detta var hvad jag ville, därför bildade jag den
heliga alliansen . . .

Han talade upprördt ocli ifrigt, reste sig och böl jade
gå af och an i rummet. Trots det röda lampskenet kunde
man se, hur blekt hans ansikte var. Sedan satte han
sig åter, stödde armbågarna mot knäna och lutade
hufvudet mot händerna.

— Hvari består min skuld ? Jag letar och grubblar:
hvad har jag gjort? Hvad liar jag gjort? Hvarför liar
Gud öfvergifvit mig?

Golitsyn ville säga något men kände, att ord voro
gagnlösa, all tröst fåfäng. Han endast tog kejsarens
hand, kysste den sakta och brast i gråt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free