Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
det sådant det är — då blir man okänslig1 också för
det bittraste. Man skall bara akta sig för att »andas
in» lifvet liksom luften i ett likrum.
Patriotiska Sällskapet, Hittebarnshuset,
Emerital-kassan, Slöjdskolan, modellering, målning, kortspel, schack,
skrapnos — tänk så mycket att göra!
Och sommartiden har man bad, ridt. När jag dyker
och slår upp ögonen under vattnet och ser den mystiska
halfdagern, eller när jag rider i galopp och vinden hviner
om öronen — då glömmer jag lifvets alla sorger.
En gång i Oranienbaum sprungo storfurstinnan
Anna, Konstantins f. d. gemål, och jag barfota i vattnet
utefter stranden och skrattade och stojade, så att
änkekejsarinnans statsfru klagade. Det är ett fjärdedels
århundrade sedan. Men den där muntra flickungen lefver
kvar inom mig.
Det är sant, att det ännu finns mycket i lifvet,
som jag älskar. Jag älskar att om kvällarna på
Peter-hof sitta på en sten vid hafvet och utan att tänka på
något följa segel och fiskmåsar med blicken. Jag älskar att
promenera på Kamenny-ön tidigt om morgnarna, när bodarna
äro stängda och alla människor ännu sofva; — jag går
alltid den där ödsliga lilla stigen, som Aljosja och jag
så ofta brukade gå. Jag älskar näktergalssången i de
hvita nätterna; den är så sällsam. Jag älskar doften
från björkarna under ett lätt vårregn, ljumt och stilla
som lyckans tårar.
Alla de där fröjderna kallar Sofie för »blomster vid
korsets fot». Hvarför så högtrafvande?
Häromdagen hittade jag strumpstickor i ett schatull
och kunde inte på länge erinra mig, hur de kommit dit.
Till sist drog jag mig till minnes, att vi 1812 stickade
strumpor åt soldaterna.
Maska för maska skall jag sticka mina lefnadsdar
som en gammal snäll tyska sin ullstrumpa.
Ännu ett dödsfall — Sofia Narysjkinas. Stackars
lilla flicka! Jag höll af henne som en mor.
Kejsaren är åter olycklig och åter hos mig. För
hur länge?
Sent på natten kom han tillbaka från Narysjkius,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
