Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
sin löjliga tillvaro», liade Jusjnevski en gång sagt om
honom. Gjorde han sig kanske lustig för att iute bli
löjlig? Eller kanske var det af fruktan han skrattade
— för att hålla modet uppe, liksom små barn skratta i
ett mörkt rum? Men för hvad var han rädd? Furst
Valerian stod inför en gåta, och gåtan fängslade honom.
Nästa morgon infann sig Lunin på nytt hos
Jusjnevski. Men nu pratade och skämtade han inte. Han
sade några höfliga ord till värdinnan och satte sig sedan
vid flygeln och började spela en sonat af Beethoven.
Han spelade så, att alla måste lyssna. Hans ansikte
var lugnt och högtidligt. När han slutat spela, reste
han sig stum, tog farväl och gick.
På aftonen begaf sig Golitsyn till Gröna
Värdshuset. Lunin satt på gården omringad af en hop
judebarn, värdshusvärdens telningar. Han visade dem en
bilderbok och trakterade dem med pepparkakor. Barnen
trängdes omkring honom, kallade honom farbror, fingrade
på husardolmans silfversnören, kröpo upp i hans knä och
hängde sig om hans hals. Särskildt förtrolig var en
liten smutslisa med röda lockar och vackert ansikte,
tydligen hans favorit.
Då han varseblef gästen, reste sig Lunin, skakade
af sig barnen och gick honom till mötes.
— Förlåt mig, att jag inte kan ta emot er som
sig bör. Hos min värderade Srul Mosjko steks det en
väldig gädda, en riktig leviatan, visst med anledning af
någon helgdag, och det är ett sådant os i mitt rum, att
man inte kan vistas där. Kanske vi ta oss en
promenad?
De gingo ut på vägen, passerade förbi dammen,
vallen och Potockis palats och gingo in i parken.
Det var en ofantlig park, stor som en skog. I
staden var det dammigt och hett, här i skuggan af
hundraåriga bokar och askar rådde evig svalka.
Alléerna löpte breda och raka. Fridfulla ängar omväxlade
med slumrande träsk, ur hvilkas höga kärrgräs skrämda
andungar flögo upp.
Lunin gjorde sin följeslagare en mängd frågor om
Hemliga Sällskapet: om afdelningen i Vasilkov, om Sergej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
