Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
Denne talade nästan aldrig på mötena, och alla
blefvo så förvånade, att larmet med ens tystnade.
— Mina herrar, i morgon börja vi inte, — sade
Muravjov med lugn röst. — Att börja i morgon vore att
fördärfva hela saken. Det sägs, att soldaterna är redo,
men må hvar och en af oss fråga sig, om han själf är
redo. Det är många, som låta så morska, men när det
sedan gäller att handla, hvar är då morskheten? Ifall
mina ord låta stötande, så förlåt mig, men när man går
mot döden, måste man iakttaga värdighet, och hvad vi
här ha tillåtit oss är förnuftiga människor ovärdigt. Nej,
i morgon börja vi inte. Men en sak kunna vi göra redan
i morgon: aflägga ed, att vi vid första kallelse infinna
oss med vapen i hand. Är ni eniga med mig!
Han tystnade, och det blef så stilla i rummet, att
man hörde, hur granarnas toppar hviskade med hvarandra
utanför de mörka fönstren. Allt det där som förefallit
alla så lätt, när de pratade och skreko, lade sig nu i
tystnaden öfver dem som en hemsk, kväfvande tyngd. Det
var som om de först nu förstått, att orden skulle blifva
handling och att de skulle göras ansvariga för hvart ord.
Ordföranden frågade, om Muravjovs förslag antogs
eller förkastades.
— Antages! Antages! — svarade ett fåtal, men på
ansiktena såg man, att alla antogo det.
Man beslöt, att ännu en gång, följande dag, samlas
på samma ställe för att aflägga eden. Därpå skildes
man åt.
— Å Gud, så härligt! Och jag som inte visste ...
Tänk, där går man och vet inte ... — sade Sasja.
Ansiktet kunde man inte se i mörkret, men på rösten hördes
det, att han smålog. Förmodligen begrep ban inte själf
hvad han sade — han pratade som i yrsel.
Ofvan den ljusa ring, som från lyktan föll på den
barr-täckta skogsstigen, låg ett mörker svart som skorstenssot.
Kornblixtarna blänkte och blinkade alltjämt som om
himmelska konspiratörer gifvit tecken åt de jordiska. I det
flyktiga skenet framträdde allt lika klart synligt som på
ljusa dagen: Mlinisjtses hvita stugor vid ena ändan af
skogen och vid den andra, nedanför Gujvas branta strand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
