- Project Runeberg -  Alexander I /
515

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

515

skulle kuunat tjäna till modell för en bildhuggare . . .
Och huden, huden — den är som’en ung flickas!

Schönig såg nu också på den döde, och hans skräck
försvann. Nej det var ingenting motbjudande hos denna
nakna, rena, döda kropp — lefvande människor i sina
smutsiga kläder, med sina oroliga ansikten, äro vida mera
motbjudande.

När man vändt på kroppen, hade den dödes hand
glidit ner från bordet, och den hängde slappt mot golfvet.
Schönig såg på den ocli erinrade sig, hur en gång på en
trupprevy kejsaren hade galopperat utefter fronten och
vid hurraropen fört handen till mössan med sitt tjusande
leende. O hvad Schönig hade älskat honom då, och hur
ban önskat, att den där handen med en vink sändt dem
alla ut att stupa på slagfältet! Och här var den nu,
död .. .

Gråten kom honom i halsen; han tog hastigt farväl
och gick.

Utkommen i den mörka förstugan ställde han sig i
ett hörn, satte händerna för ansiktet och brast i gråt.
Han grät icke af sorg, icke för att han beklagade den
döde utan af extatisk kärlek.

Ingen af hoffolket hade reda på bruket vid
kejserliga begrafningar. Lyckligtvis fann man bland den
aflidnes papper ceremonielet för kejsarinnan Katarina II:s
begrafning, hvilket kejsaren före sin afresa till Taganrog
i hemlighet låtit hämta från ceremonimästarämbetet. Hade
han trott, att kejsarinnan ej skulle återkomma lefvande,
eller liade han haft en förkänsla af sin egen död?

Stora salen intill kejsarens rum öfverdrogs med svart
kläde, en hög katafalk med trappsteg uppfördes, och på
den ställdes kistan. Den inre var af bly. Som ej
tillräckligt mycket bly kunnat anskaffas, hade man användt
takplåten, som den aflidne anskaffat till palatsets
reparation. Under den fick han sitt eviga hvilorum. Den
andra, yttre kistan var af ek och klädd med guldbrokad
med dubbelörnar i mönstret.

’ Efter balsameringen ifördes den döde generals
paraduniform med Andreasordens stjärna och öfriga
ordenstecken i knapphålen, dock utan ordensband och värja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free