- Project Runeberg -  Alexander I /
518

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

518

yttre, skulle fiuiia det obehagligt, att någon såg hur han
förändrats; och att han förändrats nästan till
oigenkännlighet, det kunde hon se äfven genom tyllen. »Hvad ha
de gjort med honom?» tänkte hon. »Det är inte han!
Det är inte han!»

En dag, när hon trädde fram till kistan, kände hon
tvärs igenom den vanliga, äckliga lukten af sprit, ättika
och aromatiska örter ännu en annan lukt. Det dröjde,
innan hon förstod hvad det var; men plötsligt förstod
hon. Hon förlorade icke medvetandet, hon blef icke
vansinnig, men det hade varit bättre för henne, om hon.
blifvit vansinnig.

Samma dag sent på kvällen satt hon ensam i sin
sängkammare. Hon lyddes till hur vinden tjöt i
skorstenen och piskade sneda regnskurar mot fönsterrutorna,
hur träden i trädgården susade och någonstädes i
närheten, förmodligen på trädgårdspaviljongens tak, en rostig
väderflöjel gnisslade och tjöt ocli stönade — »comme une
àme en peine» tänkte hon. I detsamma erinrade hon
sig plötsligt den där lukten hon känt, och liksom hon ej
på länge kunnat förstå hvad den betydde men så med
ens hade förstått, så förstod hon nu med ens hvad den
där ändlösa klagan betydde, som hon så länge oförstående
hade lyssnat till.

— Genast! Genast! — svarade hon som på en
kallelse. Hon sprang upp, skyndade bort till bordet,
drog ut en låda och tog fram två nycklar, slet af sig
den långa, svarta slöjan och kastade öfver sig Amalchens
gamla schal, tog ett ljus och gick på tåspetsarna ut i
nästa rum. Där stannade hon och lyssnade. Allt var
tyst, det hördes blott lätta snarkningar från andra sidan
väggen — förmodligen var det hoffröken Valujeva —
och långt borta ljöd prästens entoniga stämma likt en
humlas surr. Hon passerade ännu några rum ocli kom
ut i förstugan, som hade en enkom för henne upptagen
utgång till trädgården. Hon ställde ljuset på
fönsterbrädan, valde ut det allra sämsta af plaggen, som hängde
på klädhängare]!, en gammal maläten pälskappa tillhörig
en af hennes kammarjungfrur, satte den på sig, öppnade
dörren, gick ut på trappan och ner i trädgården. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free