- Project Runeberg -  Hamnen. Roman /
210

(1925) [MARC] Author: Gideon Martins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna scen. Ville inte bevittna den, hade varit med om
sjufalt pinsammare. Men han var trots sitt ständiga
umgänge med döden i dess mest skräckinjagande
gestalt en människa. Och hade därför svårt att ej ta
intryck. Men utanför larmade storstaden. Hamnbanans
tåg kommo och gingo. Ångvisslorna tjöto.
Lyftkranarna gnisslade. En jazzorkester utan engagemang
ackompagnerade mot frivillig avgift. Och det lilla
huset, som dolt så mycket elände, skakade lätt på sina
grundvalar, då lastbilarna körde förbi. —

Det var som om bönen skingrat den djupaste sorgen
— den där som vårt fattiga språk inte kan ge uttryck
åt — ty när Meli reste sig upp, hade drag och rörelser
återfått något av det fatalistiska vardagslugn, som
under senare år blivit ett med hennes andra jag.

Då lämnade vaktmästarn sin plats framme vid
fönstret och Viktor Ankar frågade, om han visste, hur
olyckan timat.

Vaktmästarn såg först på den dödes hustru, bet sig
i läppen och svarade sedan:

»Han hängde fast på ett ankarfly.»

En kortfattad förklaring. Och mer behövdes heller
inte. —

Efter nödiga formaliteter hämtades liket påföljande
dag. Goliats gamla mor, assisterad av en grannkvinna,
hjälpte till att svepa sin son i köket. De båda yngsta
togo inte så hårt vid sig. Ej heller Ludde. Men Tili
visade sig otröstlig till en början. Hon hade alltid
hållit av sin pappa, antingen han var si eller så. Och
Tili erinrade sig alla de sympatiska smådragen i faderns
väsen. Men modern, som måste ordna med
begravningen, hade inte tid att sörja nu. Viktor släppte villigt
till ett par hundra kronor, så barnen och Meli fingo
något på sig och den döde anständigt kunde komma i
vigd jord. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghamnen/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free